Alex, 27 är en stor egoist och har misslyckats med det mesta i livet. Han har en usel relation till sin flickvän och är dessutom arbetslös. När han så äntligen får ett jobb på Hudiksvalls Kommun vet han inte riktigt vad han ger sig in i. Alex är plötsligt ledare för ett gäng utvecklingsstörda och de får honom steg för steg att se livet med nya ögon. Genom resan med detta gänget så inser Alex fler och fler saker och han inser att alla människor är lika värda och har samma möjlighet att växa bara man visar förtroende och respekt. Alex inser också att ensam inte är stark utan tillsammans, med andra blir man stark. Men är alla lika mottagliga för dessa lärdomar?

Min kommentar: Jag håller ju alltid på och säga hur svenska filmer alltid är väldigt b och dåligt, den här filmen är ett stort undantag. Det här är en helt otrolig film! Den är sorgsen, glad, irriterande men framför allt väldigt berörande. Den här filmen rörde verkligen vid mitt hjärta och jag säger bara se filmen!!
Sen måste jag bara fråga, är jag den enda som tycker att han som spelar huvudpersonen Alex, Sverrir Gudnason är snygg? haha speciellt där i slutet med den vita skjortan sådär öppen, lyckat val av stajling personalen! Jag kanske måste se någon fler svensk film så man får se mer av honom.. ;)