xx

Jag hade helt glömt han här och hans låt tills för någon dag sen då några pratade om den i engelskan.

Jag såg den säsongens auditions och jag kommer ihåg att jag tyckte om hans röst och blev såklart rörd av hans kämpande. Blev jätteglad då han gick vidare på första rundan. Tycker ni ska spendera ett litet tag på att lyssna, och då menar jag verkligen lyssna, på den här låten.

En väldigt bra låt.

xx

Alltså är så sjukt glad just nu! 1/5 av Janoskians följer mig!  

Prinsen av Persien, deltar i belägringen av en indisk, helig stad. Bland krigsbytet finns en magnifik, magisk dolk som innehåller tidens sand. Den här invasionen och dolken skapar ett riktigt spännande äventyr fast inte mot tiden som så många andra utan för tiden.

Jag tyckte den var riktigt bra! Det var andra gången jag såg den och även om jag såklart kom ihåg lite vad som skulle hända så var den lika bra den här gången också! Jag skulle helt klart tipsa om den. En blandning mellan äventyr, historia, kärlek och action!

Skulle ge den:

 4/5 filmrullar :)

xx

När mamman Lilly inte längre orkar med sin dotter så skickar mamman dottern Rachel att bo med sin mormor över sommaren för att lämna sina gamla problem bakom sig hemma. Det går inte riktigt som någon av dem tänkt och när de kommer hem så kommer det fram några skellet ur garderoben..

Jag tyckte det var en hyfsad film. Det är en drama och det bästa ordet för att beskriva den skulle vara just hyfsad. Det är en väldigt bra film om tillit, familjedrama och ovillkorlig kärlek. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kom en liten tår i slutet.

Jag skulle ge den:

  2 och 1/3 av 5 filmrullar

Då en telefon ringer måste man svara. Eller?
Stue Shepard finner sig fast i en telefon kiosk i siktet av en utpressande prickskyttegevär. Vad krävs för att överleva, klarar Stue den pressen?

En thriller är det och den är lite lik Criminal Minds fast det är inte från polisens eller knäppisens perspektiv utan från Stue's. Jag tyckte det var en riktigt bra film! Den var spännande även fast den bara utspelade sig från en och samma telefonkiosk genom hela filmen. Riktigt bra!

Jag skulle ge den:

 4/5 filmrullar

xx  

Jag tycker ni ska kika in på den här snygga tjejens blogg! Gabrielle har som UF företag skapat en blogg inom kategorin mode, skönhet och hälsa. Den är hyfsat nysstartad men den kommer bli otroligt intressant! Jag ska själv följa den maniskt ;)

xx

“A man sat at a metro station in Washington DC and started to play the violin; it was a cold January morning. He played six Bach pieces for about 45 minutes. During that time, since it was rush hour, it was calculated that 1,100 people went through the station, most of them on their way to work.

Three minutes went by, and a middle aged man noticed there was musician playing. He slowed his pace, and stopped for a few seconds, and then hurried up to meet his schedule.

A minute later, the violinist received his first dollar tip: a woman threw the money in the till and without stopping, and continued to walk.

A few minutes later, someone leaned against the wall to listen to him, but the man looked at his watch and started to walk again. Clearly he was late for work.

The one who paid the most attention was a 3 year old boy. His mother tagged him along, hurried, but the kid stopped to look at the violinist. Finally, the mother pushed hard, and the child continued to walk, turning his head all the time. This action was repeated by several other children. All the parents, without exception, forced them to move on.

In the 45 minutes the musician played, only 6 people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money, but continued to walk their normal pace. He collected $32. When he finished playing and silence took over, no one noticed it. No one applauded, nor was there any recognition.

No one knew this, but the violinist was Joshua Bell, one of the most talented musicians in the world. He had just played one of the most intricate pieces ever written, on a violin worth $3.5 million dollars.

Two days before his playing in the subway, Joshua Bell sold out at a theater in Boston where the seats averaged $100.

This is a real story. Joshua Bell playing incognito in the metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, taste, and priorities of people.

The outlines were: in a commonplace environment at an inappropriate hour: Do we perceive beauty? Do we stop to appreciate it? Do we recognize the talent in an unexpected context?

One of the possible conclusions from this experience could be: If we do not have a moment to stop and listen to one of the best musicians in the world playing the best music ever written, how many other things are we missing?”

Ni ångrar er inte, visst hade jag rätt?

xx